tisdag...

Nä, seriöst. Allt detta har pågått länge nu, för länge. Och det har slitit nåt kopiöst på mitt psyke. Nu påverkar det barn o min make dessutom.

Snart, snart snart - är det över. Då börjar sommaren med maken på jobb jag är praktiskt taget själv med barn, sketen 113kvm bostad och flyttkartonger till förbannelse.
På sätt och vis ska det bli kul, och skönt att få röja och planera lägenheten mycket själv. Men har grym ångest, för jag undrar hur orken ska räcka till!
Har underbara väninnor och mamma kommer ner oxå. Så jag har bara positiva tankar om framtiden, men orken och humöret räcker inte förtillfället..

Ikväll blir det några extra öl, spotify och försöka tänka på precis allt annat än flytt, barn och ett slitigt förhållande...
 Och försöka se framför mig det största av mina mål - återerövra ett VUXEN-sovrum.
I höst vid första bästa tillfälle tar jag en paus när gubben är hemma och låser in mig där en kväll med datorn och musik och låter gubben sköta resten, och det kommer jag vara värd!!!!!
Och självklart ska gubben få lite extra paus han med sen.... - En guldmedalj borde han ha som han sliter just nu!!!