FLYTTAT!
Ett rent helvete..
Men nu börjar det se ut som ett hem, mycket tack vare vare min bästa väninna, med helt andra organisations-förmågor än mig och nu flyter det på bra att fixa resten själv! :-D
Har precis flyttat och har övermäktigt mycket att göra innan jag får detta nya hem i det standard som jag vill ha det. Viljan finns, men kroppen sätter gränser också.. :s
Gubben flyttar, bär och släpar - och sliter på jobbet så in i h***ete därimellan, och den tunga sommar perioden ligger framför honom på jobbet..
Inte lätt att ha förståelse gentemot varandra när båda ligger permanent på gränsen för vad vi orkar i flera månader.
Båda har Adhd, men jag har mer planeringsförmåga och han har den fysiska styrkan. Jag försöker ta på mig mer tanke-arbete och låta han kämpa på. Men är i ett förhållande och spontant söker jag samtal och samarbete mellan oss, och blir såklart besviken! Kämpar med att förstå hans begränsningar och göra det jag kan som inte han kan - trots mina brister till självinsikt... Men hur mycket jag än vill, har även jag mina begränsningar.
Alla stora händelser skapar kris i vår relation som ett par, men lutar mig tillbaka på erfarenheten att alla sådana situationer hitills har vi tagit oss förbi, och livet återgått till det normala till slut :)
Alla svårigheter i livet leder till större insikt och själslig styrka!!! :-D
Jag springer runt konstant och fixar o donar med bostad o barn - men huvudet tänker på hur jag ska bekräfta och tacka min man och min bästa väninna för allt slit, och försöka tänka efter hur jag ska göra i höst när Emil börjar dagis.
Jag vill skaffa gymkort på westcoast igen och få tillbaka orken.
Och anmäla mig till arbetsförmedlingen - om aktivitetsersättning och förhoppningsvis praktik för att få in både kropp & hjärna på livet med arbete litegrann. Söka jobb (utan förhoppningar) och gå till studievägledningscentrum och diskuttera yrkesutbildning vilket är mer troligt..
jaa, det var veckans uppdatering.
Ett rent helvete..
Men nu börjar det se ut som ett hem, mycket tack vare vare min bästa väninna, med helt andra organisations-förmågor än mig och nu flyter det på bra att fixa resten själv! :-D
Har precis flyttat och har övermäktigt mycket att göra innan jag får detta nya hem i det standard som jag vill ha det. Viljan finns, men kroppen sätter gränser också.. :s
Gubben flyttar, bär och släpar - och sliter på jobbet så in i h***ete därimellan, och den tunga sommar perioden ligger framför honom på jobbet..
Inte lätt att ha förståelse gentemot varandra när båda ligger permanent på gränsen för vad vi orkar i flera månader.
Båda har Adhd, men jag har mer planeringsförmåga och han har den fysiska styrkan. Jag försöker ta på mig mer tanke-arbete och låta han kämpa på. Men är i ett förhållande och spontant söker jag samtal och samarbete mellan oss, och blir såklart besviken! Kämpar med att förstå hans begränsningar och göra det jag kan som inte han kan - trots mina brister till självinsikt... Men hur mycket jag än vill, har även jag mina begränsningar.
Alla stora händelser skapar kris i vår relation som ett par, men lutar mig tillbaka på erfarenheten att alla sådana situationer hitills har vi tagit oss förbi, och livet återgått till det normala till slut :)
Alla svårigheter i livet leder till större insikt och själslig styrka!!! :-D
Jag springer runt konstant och fixar o donar med bostad o barn - men huvudet tänker på hur jag ska bekräfta och tacka min man och min bästa väninna för allt slit, och försöka tänka efter hur jag ska göra i höst när Emil börjar dagis.
Jag vill skaffa gymkort på westcoast igen och få tillbaka orken.
Och anmäla mig till arbetsförmedlingen - om aktivitetsersättning och förhoppningsvis praktik för att få in både kropp & hjärna på livet med arbete litegrann. Söka jobb (utan förhoppningar) och gå till studievägledningscentrum och diskuttera yrkesutbildning vilket är mer troligt..
jaa, det var veckans uppdatering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar