Känns som ett mirakel..

Känns som ett mirakel - Linnea har varit på snabb visit på vårdcentralen och blivit friskförklarad, lyckats storhandla för veckans matschema med 2 gnälliga och rastlösa barn, och fått middagen i magen.

Allt har kommit i sån obalans så varenda liten grej jag lyckas företa mig känns som en enorm prestation!

Tror mina negativa adhd egenskaper kommer fram lite mer såna här sämre dagar (veckor) och sätter käppar i hjulen för mina prestationer även..
Känns som jag gnäller lite onödigt mycket ibland, men tänker jag efter så finns det ju en anledning till varför vissa situationer blir lite kämpigare än vad dom skulle behövt vara.

Men är samtidigt förvånad, för mitt tålamod och humör har ändå varit extremt stabilt senaste. Kan nog ha med hormoner att göra. Det mesta har varit upponer efter Emil och sen jag satt in p-staven.
Hoppas det håller i sig :p

Sitter bara å längtar efter tid och ork att röja upp lägenheten och få lite ordning på saker o ting igen.
Inget varar för evigt - jag VET att livet kommer bli lättare :-D